I väntan på bättre tider

Vår tvättmaskin har gått sönder. Reparatören skulle komma någon gång mellan 8-12.

Så här sitter jag. Och väntar. Och filar naglarna frenetiskt.

Min dator

Min dator kan vara något av det bästa och sämsta jag äger. Bästa, såklart, för att ja, det är en fullt fungerande dator. Sämsta för att den låter så in i helvete. Ni förstår inte, jag hör knappt vad jag själv tänker på grund av det fantastiska surrandet.

På senaste tiden har den dessutom valt att ta det to the next level. Ibland, förutom det öronbedövande vanliga ljudet, så sätter den igång och låter som en slipmaskin också. Först trodde jag att jag hade en inte helt okej granne som stod och slipade på en hel del udda tider, men sen insåg jag att det var min dator. Det var min dator som inte var helt okej och stod och slipade på en hel del udda tider.

Jag vet någon som ska köpa en ny i helgen.

Förbannar mitt öde

Kan ibland tycka att det är sjukt synd att jag är tjej. Varför? kanske inte är någon fråga ni ställer er själva, men jag tänker svara på den ändå.

För att tjejer är så jävla tråkiga. Fan, vad tråkiga de är. Jag skäms faktiskt. Skäms över Sveriges så kallade komiker till kvinnor. Tycker de är svintråkiga allihopa, är de inte? Försöker göra sig lustiga över feministiska problem och andra liksinnade ämen som var ”roliga” för flera år sedan. Man kan nog faktiskt jämföra i stort sett alla kvinnliga komiker med den manliga med samma yrke, Özz Nujen:

Sådana som känns uttjatade redan innan de öppnat munnen för första gången för man vet att de ändå bara kommer hålla sig till ett ämne hela karriären.

Fan alltså.

Vad kul det känns att det äntligen händer något viktigt i världen

Ungefär såhär har min dag sett ut

04.30 ringer mobilalarmet.
Antar jag, det skulle göra det i alla fall men som vanligt har jag inte lagt märke till det. Vaknar inte till på riktigt förrän 05.04 och får lite panik och rusar upp ur sängen och känner mig yr.

06.44 anländer mitt tåg till stället där jag jobbar och jag har precis lyckats med att inte somna under den alldeles för långa tågresan.

11.44 har jag lunchrast. Läser gårdagens Aftonbladet och äter ostmackor och dricker vatten i min ensamhet.

15.00 slutar jag jobba.

16.07 anläder jag hem.

Har alltså idag insett hur mycket jag hatar livet. Satan vad oglamoröst det är. Inte nog med förjävliga jobbtider, jag äter dessutom ostmackor till lunch. Ostmackor. Ostmackor!!

Nej men, sedär, jag tog visst bort alla mina tidigare inlägg.